Etikettarkiv: abort

En barnmorskas bidrag till 1800-talets abortrevolution

Sveriges nuvarande abortlag föregicks av flertalet politiska debatter och lagändringar under 1900-talet. Men 1900-talets abortfråga uppstod inte ur intet. Den hade sin grogrund i det som har kommit att kallas för 1800-talets abortrevolution.

Under den senare delen av 1800-talet förgiftade sig tusentals kvinnor årligen med fosfor för att avbryta sina oönskade graviditeter. Fosforn skrapade de av från tändstickor, något som gjorde det till en lättillgänglig metod. Under samma tidpunkt fanns det även barnmorskor både i Sverige och runt om i Europa som fördrev oönskade foster illegalt. En av dessa fosterfördrivande barnmorskor var Christina Angelin från Malmö som utövade en illegal fosterfördrivningsverksamhet. En verksamhet som under sin korta livslängd besöktes av kvinnor nästan dagligen och som kom att avbrytas abrupt av detektiv Steijer mitt under en pågående fosterfördrivning.

Barnmorskan Christina Angelin

Första gången som Christina uppmärksammas offentligt som fosterfördrivare är i samband med ett dödsfall 1883. Christina misstänktes då för att ha utfört en fosterfördrivning på en hustru som dog i samband med denna. Hon dömdes inte efter händelsen men förlorade rätten att titulera sig som barnmorska. Nio år senare flyttade Christina till den lägenhet som kom att bli platsen för hennes fosterfördrivningsverksamhet. Grannarna uppmärksammade tidigt vad som pågick men få tycktes ändå ha protesterat. Det är troligt att polisen hade haft Christina under bevakning sedan sist hon suttit häktad. Det framkommer även ur polisrapporten att verksamheten besöktes dagligen och av kvinnor från hela Skåne och ur alla samhällsklasser. Uppfattningen om att fosterfördrivningarna enbart skulle utföras av en ogift piga är alltså inte riktig.  

Christina själv var änka och mor till fyra barn. Hon föddes 1830 i en by utanför Malmö och gifte sig med en skomakare från grannbyn. Nitton år gammal tog hon sin barnmorskeexamen i Lund och var verksam barnmorska vid Börringe kloster tills hon som änka flyttade till Malmö. Efternamnet Angelin fick Christina med sitt andra äktenskap. Det var med honom hon fick sina fyra barn varav endast ett av de överlevde henne själv. Trettiofyraår gammal blev sedan Christina änka för andra gången.

Samhälleliga intressekonflikter

Under den andra hälften av 1800-talet kämpade de svenska barnmorskorna för sin plats inom medicinen. Lönen var undermålig, konkurrensen stor inne i städerna och på landsbygden anställdes hellre ”kloka gummor” ur ortsbefolkningen än en legitimerad barnmorska från staden. Att då tjäna pengar på illegala fosterfördrivningar kunde öppna upp för ett drägligare liv. Men de illegala fosterfördrivningar som barnmorskorna utförde vid tidpunkten bör även ses som ett alternativ till fosformetoden som kvinnorna annars använde sig av. En metod som var förenad med livsfara. Av de dödsfall efter en fosterfördrivning som hamnade inom rättsmedicinen härstammade nittio procent i fosforförgiftningar. Barnmorskorna använde istället katetrar eller teer för att fördriva ett foster. Det fanns risker även med dessa metoder men att vända sig till en illegal fosterfördrivare var ändå troligt en säkrare metod än en fosforförgiftning.

Efter häktningen av Christina 1892 uppmärksammar Jordemodern med en kort notis att hon blivit anhållen för fosterfördrivning. Ämnet var inte främmande för barnmorskorna vid denna tidpunkt. Det fanns en vetskap om att det utfördes illegala fosterfördrivningar av barnmorskor både i Sverige och runt om i Europa samt att det var straffbart. I Köpenhamn hade barnmorskan Amalie Böy häktats för fosterfördrivning och i Paris dömdes barnmorskan madame Thomas till tolv års fängelse för fosterfördrivning. Båda fallen omnämndes i dåtidens dagstidningar. För Christinas del var det hon som skuldbelades främst av rätten. Hon framställdes som ansvarig för fosterfördrivningarna samt ekonomiskt girig. De tre häktade kvinnorna som hade sökt upp Christina bemöttes istället med en viss förståelse. Det fanns en uppfattning om att dessa hade vänt sig till Christina för att få hjälp och ansågs därför vara offer för sin situation. Kanske är det också så händelsen ska framställas. 1800-talets kvinnor stod med den ena foten i en konservativ uppfattning om kvinnan som moder och den andra foten i en liberal föreställning om att kvinnans sexualitet var lika verklig som mannens.

Det finns en del som tyder på att pengarna drev Christina att utföra de illegala fosterfördrivningarna: hennes livssituation som änka, förlorad barnmorskelegitimation och det faktum att barnmorskorna befann sig i en lönekamp vid tidpunkten spär på denna uppfattning. Men det finns även en del som tyder på att Christina faktiskt ville hjälpa kvinnorna, bland annat det faktum att hon aldrig anklagar kvinnorna för att ljuga i sina vittnesmål. Istället håller hon fast vid att hon har hjälpt kvinnorna i ett annat syfte och att en fosterfördrivning aldrig har ägt rum. Men hon sägs även vid flertalet tillfällen ha berättat för kvinnorna att fröken nu ska bli fri.  

Publicerad i tidskriften Jordemodern nr 2 2020

Om fosterfördrivning under 1800-talet

Det finns mycket som tyder på att kvinnor i alla tider har försökt styra över sin reproduktion. Bland annat visar forskningen att spermiedödande medel användes redan under antiken samt att europeiska kvinnor under årtusenden har intagit växter och örter för att avsluta en oönskad graviditet. Under häxprocesserna minskade fosterfördrivningarna drastiskt då de så kallade ”kloka gummorna” brändes på bål. Utförandet av fosterfördrivningar låg sedan vilande under ytterligare ett århundrade innan det under tidigt 1800-tal började praktiseras i en större utsträckning igen.  

Nya föreställningar möter gamla

Att utförandet av fosterfördrivningar kom att öka under 1800-talet beror på flera orsaker. En orsak tros ha varit att lagstiftningen successivt mildrade straffen för utomäktenskapliga sexuella relationer från och med slutet på 1700-talet. Lagstiftningen är emellertid inte alltid i samklang med folkets uppfattning om något och när den utomäktenskapliga relationen medförde en oönskad graviditet var denna inte lika accepterad. Detta ledde till att många kvinnor försökte avbryta sina oönskade graviditeter och en metod som var vanlig vid tidpunkten var fosformetoden.

Fosforn skrapade kvinnorna av från tändstickorna vilka fanns tillgängliga i vart och vartannat hem. Giftet som hade skrapats av blandades sedan ut med mjölk eller annan dryck och intogs oralt. Fosformetoden var emellertid mycket farlig då det inte bara var fostret utan även kvinnan som blev förgiftad. Dagstidningar och rättsmaterial från 1800-talets sista decennier vittnar om att tusentals kvinnor dog årligen efter en fosforförgiftning.

”Den giriga fosterfördrivaren”

Att vända sig till en illegal fosterfördrivare var ett alternativ till den annars så vanliga men farliga fosformetoden. De som verkade som illegala fosterfördrivare var allt ifrån ”kloka gummor och gubbar” till legitimerade barnmorskor. Den senare hade lärt sig utförandet av en medicinsk fosterfördrivning under sin barnmorskeutbildning då det inom medicinen utfördes sådana med hänvisning till att moderns liv var i fara.

De metoder som den illegala fosterfördrivaren använde sig av var katetrar, sprutor och sonder samt olika dryckesblandningar som bestod av teer och salter. Även om metoderna som den illegala fosterfördrivaren använde tros ha varit säkrare än fosformetoden så fanns det ändå fall som ledde till döden för kvinnan. Detta resulterade i att kvinnan av rätten ansågs vara ett offer för sina omständigheter medan fosterfördrivaren fick stämpeln som ”girig”.

Ett nytt århundrade   

Under 1900-talet minskade fosformetoden drastiskt i Sverige, mycket på grund av att fosfortändstickorna förbjöds till allmän försäljning. De metoder som hade använts av den illegala fosterfördrivaren kom nu att nå allmänheten och kvinnor började därför använda sig av sonder och livmoderssprutor för att avbryta en oönskad graviditet.

Det nya århundradet medförde troligt fler utförda illegala aborter än det gamla men det innehöll även ett större antal dödsfall. 1900-talets abortutveckling ledde till flertalet diskussioner, debatter och lagförändringar tills den slutligen landade i fri abort år 1975.  

Artikeln är publicerad i Populär Historia 9/2020

För vidare läsning:

Elgán Elisabeth, Genus och politik: En jämförelse mellan svensk och fransk abort- och preventivmedelspolitik från sekelskiftet till andra världskriget (1994)

Jakobsson Svante & Jakobsson Sten W., Orons och förtvivlans gärningar: Ogifta kvinnors vånda för havandeskaps och barnsbörds skull, Stockholm 1887–1901 (1990)

Lennerhed Lena, Historier om ett brott: Illegala aborter i Sverige på 1900-talet (2008)

Lindstedt Cronberg Marie, Synd och skam: Ogifta mödrar på svensk landsbygd 1680–1880 (1997)

Riddle John M., Eve´s Herbes: A History of Contraception and Abortion in the West (1997)  

Rosenquist Petronella, ”…sedan är fröken fri” Fosterfördrivning och maktens dimensioner: En diskursanalys av ett rättsmål i Malmö 1892 (Magisteruppsats 2019)