Det finns mycket som tyder på att kvinnor i alla tider har försökt styra över sin reproduktion. Bland annat visar forskningen att spermiedödande medel användes redan under antiken samt att europeiska kvinnor under årtusenden har intagit växter och örter för att avsluta en oönskad graviditet. Under häxprocesserna minskade fosterfördrivningarna drastiskt då de så kallade ”kloka gummorna” brändes på bål. Utförandet av fosterfördrivningar låg sedan vilande under ytterligare ett århundrade innan det under tidigt 1800-tal började praktiseras i en större utsträckning igen.
Nya föreställningar möter gamla
Att utförandet av fosterfördrivningar kom att öka under 1800-talet beror på flera orsaker. En orsak tros ha varit att lagstiftningen successivt mildrade straffen för utomäktenskapliga sexuella relationer från och med slutet på 1700-talet. Lagstiftningen är emellertid inte alltid i samklang med folkets uppfattning om något och när den utomäktenskapliga relationen medförde en oönskad graviditet var denna inte lika accepterad. Detta ledde till att många kvinnor försökte avbryta sina oönskade graviditeter och en metod som var vanlig vid tidpunkten var fosformetoden.
Fosforn skrapade kvinnorna av från tändstickorna vilka fanns tillgängliga i vart och vartannat hem. Giftet som hade skrapats av blandades sedan ut med mjölk eller annan dryck och intogs oralt. Fosformetoden var emellertid mycket farlig då det inte bara var fostret utan även kvinnan som blev förgiftad. Dagstidningar och rättsmaterial från 1800-talets sista decennier vittnar om att tusentals kvinnor dog årligen efter en fosforförgiftning.
”Den giriga fosterfördrivaren”
Att vända sig till en illegal fosterfördrivare var ett alternativ till den annars så vanliga men farliga fosformetoden. De som verkade som illegala fosterfördrivare var allt ifrån ”kloka gummor och gubbar” till legitimerade barnmorskor. Den senare hade lärt sig utförandet av en medicinsk fosterfördrivning under sin barnmorskeutbildning då det inom medicinen utfördes sådana med hänvisning till att moderns liv var i fara.
De metoder som den illegala fosterfördrivaren använde sig av var katetrar, sprutor och sonder samt olika dryckesblandningar som bestod av teer och salter. Även om metoderna som den illegala fosterfördrivaren använde tros ha varit säkrare än fosformetoden så fanns det ändå fall som ledde till döden för kvinnan. Detta resulterade i att kvinnan av rätten ansågs vara ett offer för sina omständigheter medan fosterfördrivaren fick stämpeln som ”girig”.
Ett nytt århundrade
Under 1900-talet minskade fosformetoden drastiskt i Sverige, mycket på grund av att fosfortändstickorna förbjöds till allmän försäljning. De metoder som hade använts av den illegala fosterfördrivaren kom nu att nå allmänheten och kvinnor började därför använda sig av sonder och livmoderssprutor för att avbryta en oönskad graviditet.
Det nya århundradet medförde troligt fler utförda illegala aborter än det gamla men det innehöll även ett större antal dödsfall. 1900-talets abortutveckling ledde till flertalet diskussioner, debatter och lagförändringar tills den slutligen landade i fri abort år 1975.
Artikeln är publicerad i Populär Historia 9/2020
För vidare läsning:
Elgán Elisabeth, Genus och politik: En jämförelse mellan svensk och fransk abort- och preventivmedelspolitik från sekelskiftet till andra världskriget (1994)
Jakobsson Svante & Jakobsson Sten W., Orons och förtvivlans gärningar: Ogifta kvinnors vånda för havandeskaps och barnsbörds skull, Stockholm 1887–1901 (1990)
Lennerhed Lena, Historier om ett brott: Illegala aborter i Sverige på 1900-talet (2008)
Lindstedt Cronberg Marie, Synd och skam: Ogifta mödrar på svensk landsbygd 1680–1880 (1997)
Riddle John M., Eve´s Herbes: A History of Contraception and Abortion in the West (1997)
Rosenquist Petronella, ”…sedan är fröken fri” Fosterfördrivning och maktens dimensioner: En diskursanalys av ett rättsmål i Malmö 1892 (Magisteruppsats 2019)